Bristande resurser i vägen för operation

Fem minuter och fem tusen kronor. Det är kostnaden för att förlänga synens livslängd hos tusentals människors. Ändå görs bara en bråkdel av de insatser som är möjliga.

– Sjukhusen hittar på en orsak till varför de inte opererar, men sällan handlar det om vårdbehovet utan det är resurserna som står i vägen, säger Mario Economou, ögonläkare och kirurg på Sophiahemmet.

Text och foto Wilhelm Jaresand

Grönstarr, eller glaukom, är som de flesta vet världens vanligaste orsak till blindhet. Ofta utan symptom smyger sig sjukdomen på tills trycket i ögat ökat så pass mycket att synnerven tagit irreversibel skada. Det är inte för inte som sjukdomen fått öknamnet ”synens tysta tjuv”.

När grönstarr väl upptäcks behandlas det med olika metoder som alla har samma mål, att sänka trycket i ögat för att skjuta synskadorna på framtiden. Behandlingarna kommer i tre kategorier: Laserbehandling, trycksänkande droppar och slutligen kirurgi – och i den sistnämnda kategorin ligger Sverige efter.

– De kirurgiska metoder som fanns fram till 2015 var ganska grova och riskfyllda. När de fungerade så fungerade de bra, men det var sällan utan komplikationer, säger Mario Economou, ögonläkare och kirurg på Sophiahemmet i Stockholm.

Fram till 2020 var Mario Economou överläkare på S:t Eriks ögonsjukhus där han ledde glaukomsektionen innan han gick över till Sophiahemmet. Enligt honom har problemen med de här grövre kirurgiska ingreppen lett till att glaukomspecialister blivit tveksamma och avvaktande till kirurgi, vilket i sin tur lett till att man väntar tills patienter har ganska avancerade skador innan man till slut bestämmer sig för att operera.

– Helt enkelt tills man inte har så mycket att förlora, säger Mario.

Läs vidare i Optik print 2 2026.