Skärmbaserat liv och en växande myopivåg

Digitaliseringen har på kort tid förändrat vardagen i grunden. Skärmar har blivit mer avancerade, portabla och tillgängliga, vilket i praktiken gjort att mobilen blivit en port till samhället. Här finns våra sociala liv, arbeten och intressen, men också centrala funktioner som Bank-ID, digitala brevlådor och vårdtjänster. Skärmtid är inte bara ett val utan ofta en förutsättning för att delta i vardagen.

Även i barns liv tar skärmen allt större plats, inte sällan på bekostnad av utomhuslek och fysisk aktivitet. Skolan har blivit mer digital med läxor, kommunikation och material online. Kombinationen av mer närarbete på kort avstånd och mindre tid i dagsljus skapar nya risker för synutvecklingen.

En studie som The Guardian rapporterat om anger att varje extra timme framför skärmen per dag kan öka risken för närsynthet med i snitt 21 procent. Samtidigt rapporterar medier världen över om en kraftig ökning av närsynthet (myopi) bland barn och unga. WHO varnar för att hälften av världens befolkning kan vara närsynta år 2050, jämfört med knappt 30 procent runt millennieskiftet, även om forskning från Universitetet i Sørøst-Norge tyder på att utvecklingen i Norden inte går lika fort som i övriga världen.

I takt med denna utveckling växer en ambivalent samhällsdebatt om skärmtid: många vill dra ned, men upplever sig fast i det digitala. Kairos Futures undersökningar visar att 45 procentav svenskar tycker att det är viktigt att minska deras skärmtid, vilket är fler än andelen som tycker det är viktigt att få fler vänner eller personliga kontakter. Vi använder alltså skärmar mer än någonsin, men är alltmer tveksamma till konsekvenserna. 

Framåt skymtar tre parallella riktningar. För det första kan ”mer skärm, men mer osynlig” bli norm när AR-glasögon flyttar information till ansiktet och förlänger tiden i nära fokus, även om det kan minska behovet för andra skärmar. För det andra kan ”digital balans” växa fram med synhälsa integrerad i bredare program för digitalt välmående och tydligare skärmpolicyer i hem och skola. Denna utveckling har börjat skönjas efter att regeringen ändrat i förskolans läroplan till följd av Folkhälsomyndighetens rekommendationer om begränsad skärmtid för barn. För det tredje kan ”röst först” ta fart när vi i större utsträckning interagerar med internet och AI via tal genom hörsnäckor och smarta bågar, vilket potentiellt men inte nödvändigtvis kan minska scrollning och textinmatning.

För optikbranschen pekar utvecklingen mot mer systematisk bromsning av myopi hos barn. Det innebär tidigare upptäckt, tätare uppföljning och tydligare rådgivning om skärmvanor, arbetsavstånd, belysning och tid utomhus. I takt med att röststyrning och AR blir vanligare tillkommer frågor om visuell ergonomi i multimodala miljöer. Sammantaget behöver aktörer planera för fler unga patienter, nya arbetssätt och erbjudanden som gör långsiktig behandling enkel att följa.

David Andréasson
Kairos future