Stockholm ställer om i ögonsjukvården

I Stockholm pågår en omfattande omorganisation av den specialiserade ögonsjukvården. Det tidigare vårdvalssystemet för ögonkliniker ska ersätts med en stor upphandling där fem vårdgivare tecknar exklusiva ramavtal. Många kliniker kommer försvinna och risken är stor att väntetiderna ökar för patienterna.

Text Micke Jaresand

Under lång tid har specialiserad ögonsjukvård inom Region Stockholm bedrivits via ett vårdvalssystem – det vill säga att vårdgivare (sjukhusenheter och privata kliniker) kunnat etablera sig och vårda patienter mot ersättning från regionen utan att själva vinna ett exklusivt ramavtal.

Nu har regionen fattat beslut om att stället övergå till en modell där fem leverantörer tecknar större ramavtal via upphandling.  Bakgrunden är att politikerna i regionen anser att kostnadsutvecklingen inom vårdvalet är svår att kontrollera.  

Av de över 30 privata kliniker som levererat vård via vårdvalet har nu endast fem kliniker tilldelats avtal i den kommande modellen.  Kraven för att delta har varit mycket högt satta. För att kunna kvalificera sig för ett avtal ska en klinik exempelvis ha genomfört 4 000 operationer och 40 000 patientbesök under ett år.  

Enligt regionen är huvudargumentet till förändringen att man behöver samla vården till färre, större aktörer för att säkerställa helhetssyn, bättre bemanning, specialistutbildning och jourverksamhet. 

– Ögonsjukvården i Stockholm är splittrad och många patienter upplever att ingen tar ett helhetsansvar för deras vård, säger regionrådet Talla Alkurdi (S).  

Regionen framhåller även att vårdgivarna i det tidigare vårdvalet i hög grad varit koncentrerade till centrala Stockholm, och att man vill få en bättre geografisk spridning för att nå hela länet.  

Men sett till statistiken över tillgänglighet, där Stockholm varit en de två bästa regionerna i landet, framstår snarare att drivkraften är att regionen menar att vårdvalsmodellen lett till ökande kostnader, svårt att styra och kontrollera ersättningar samt etablering där många enheter bedriver likartad verksamhet. 

För patienter innebär förändringen både möjligheter och risker. 
Positivt: Koncentration kan ge högre specialistkompetens, bättre jourtillgång. 
Negativt: Risk för minskat antal mottagningar nära patienterna, längre avstånd, färre valmöjligheter, risk för längre väntetider. 
Den borgerliga oppositionen i Stockholm har ifrågasatt förändringen.

Axel Conradi (M), oppositionsregionråd, säger:
– Man kör bara en lägsta-pris upphandling som utvärderingskriterium, något som är problematiskt framförallt när det handlar om vård.  

Oppositionen menar att när vårdval ersätts med upphandling riskerar man att tappa valfrihet, och att tillgången blir sämre för patienterna. 
– Jag ser en stor risk för att tillgången till ögonsjukvård kommer att minska och att köerna kommer att öka, säger Axel Conradi.  

Upphandlingen har överklagats av fler av de mindre kliniker som nu hamnar utanför ramavtalet. I en dom i Förvaltningsrätten i oktober avslogs överklagan. Även det beslutet har överklagats och ligger nu hos Kammarrätten i väntan på avgörande innan upphandlingen slutligen kan genomföras.

En av de fem vårdgivare som är aktuella för att teckna ramavtal är Capio. Där är man dock tveksam till att det nya systemet kommer lösa de problem som ögonsjukvården i Stockholm dras med.

– Den stora utmaningen är tillgängligheten, säger Karl Wahlgren, affärsutvecklingschef på Capio Ögon. Under 2023 genomfördes 290 000 läkarbesök, men i det nya avtalet lägger regionen kostnadstaket för antalet besök till 225 000 besök per år, det innebär att 65 000 besök per år försvinner. Det säger sig självt att väntetiderna kommer bli ännu längre för patienterna.

De som riskerar att drabbas värst av sämre tillgänglighet är kroniker, exempelvis patienter med glaukom som dels är i behov av kontinuerlig ögonsjukvård men framför allt behöver vård snabbt i ett tidigt skede av sjukdomen.

Enligt Karl Wahlgren kommer den nya organisationen för ögonsjukvården även påverka det vardagliga arbetet för optiker.

– Optikerna är ju vår primära remittent. Den här omställningen kräver en än mer fördjupad kunskap hos optikerna om olika vårdnivåer, vad som ska remitteras till primärvård, specialistvård eller vad som kan stanna hos optikern. Vem som ska ansvara för de utbildningsinsatser som sannolikt krävs är ännu så länge oklart, säger Karl Wahlgren.

Läs även i printversionen av Optik!