Barnen är framtiden, ta hand om deras ögon

VETENSKAP 7 2026

Att undersöka barn är enligt mig oftast mycket inspirerande och ibland utmanande. Det gäller att möte varje barn på deras villkor. Ändå hör jag kommentaren ”det är bara ett barn så det går fort” eller ”det måste gå fort”. Då blir jag fundersam: ska inte barnen ha rätt till en undersökning som ger rätt resultat och att undersökningen får varieras därefter. Precis på samma sätt som att vuxna är olika med olika bekymmer och förutsättningar och undersökningarna varieras efter behov. Att skynda på och inte få fram rätt resultat för att barnet inte vill/kan sitta still kan många gånger lösas med en liten paus i mitten av undersökningen eller en ”stressboll” att fingra på, det kan underlätta koncentrationen.

Idag är det inte obligatoriskt med syntester av skolsköterskan mer än i förskoleklass, därefter vid behov. Många av skolsköterskorna skickar barnen vidare till optiker vid dessa tillfällen, deras uppgift har varit och är att upptäcka amblyopi för att på tidigt stadie kunna remittera för att påbörja behandling för detta. Missförståndet var stort då många föräldrar trodde att skolsköterskan gjorde en synundersökning och om allt var bra där så såg barnet bra. Men endast avståndsvisus kontrolleras, hur närseendet var är fortfarande inte kontrollerat.  Detta har gjort att många hyperopa barn har fått kämpa onödigt mycket under skoltiden.

Nu har även synkravet ökar då det är mer närseende även för barnen med både mobil och dator och synfelen ger större problem. Artiklarna här handlar om barn och undersökningar. Den första är ett examensarbete från LNU där närvisus, ack.amplitud och konvergensnärpunkt har kontrollerats i årskurs fyra och fem. Det är tråkigt men vid många undersökningar på barn saknas både närvisus, närrefraktion och preliminära tester, det är tydligt vid revisioner som görs av journalföring. Barnens ögon är i tillväxt och utveckling, då är det viktigt att ha kontroll på alla parametrar som kan påverka denna. Detta arbete visar tydligt vilken variation det är mellan barn, alla följer inte de uträknade tabellerna.      

Den andra artikeln handlar om synträning både monokulär och träning av stereoseende på barn med amblyopi. I artikeln så ingick både de med anisometropi eller tropi som orsak till amblyopin.  Det är en riktigt intressant artikel och visar att med synträning så kan visus och stereoseende förbättras men då måste självklart problemet upptäckas, alla moment ska utföras även på barn. En bonus är också löser eller minskar du ett barns problem kommer ofta hela familjen till dig när de har problem, ökat patientflöde för ett väl utfört arbete är alltid roligt.  Frågor finns som vanligt på Optikerförbundets hemsida.

Catarina Ericson
OPTIKs vetenskapsredaktör
MSc i Klinisk Optometri och Leg Optiker. 
e-post: catarina@c-optik.se

ARTIKEL 1

Samband mellan närvisus, ackommodativ amplitud
och konvergensnärpunkt hos barn i årskurs 4 och 5

Rekommendationen är att läsa hela, men bakgrund, resultat och konklusion ger mycket information. När du läser tänk efter om du kan förbättra något för de barn du träffar.

Sammanfattning Catarina Ericson

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av nedsatt närseende hos barn i årskurs 4-5 med normalt avståndsseende, samt att analysera sambandet mellan närseende, ackommodationsamplitud och konvergenspunkt på nära håll i denna åldersgrupp.

Metoder: En kvantitativ tvärsnittsstudie genomfördes med 32 barn i årskurs 4-5 på en skola i Örebro län, Sverige. Avståndsseende, närseende, ackommodationsamplitud och konvergenspunkt på nära håll mättes under standardiserade förhållanden. Data analyserades med beskrivande statistik och Spearmans rangkorrelation.

Resultat: Alla deltagare visade kliniskt normalt avstånds- och närseende (≥0,8) samt ackommodationsamplitud (≥12,0 D). Konvergenspunkten på nära håll låg generellt inom normalområdet (6-10 cm), även om individuell variation observerades. Signifikanta samband hittades mellan närseende och ackommodationsamplitud, mellan närsynt synskärpa och närpunkt för konvergens, och mellan ackommodationsamplitud och närpunkt för konvergens. 

Slutsats: Resultaten tyder på att synfunktioner relaterade till närseende är sammanlänkade hos barn i årskurs 4-5, även när alla uppmätta värden ligger inom kliniskt normala intervall. Detta antyder att synprestation bör förstås som ett kontinuerligt spektrum snarare än en binär klassificering av normal kontra onormal, vilket kan vara relevant vid bedömning av synfunktion hos skolbarn.

LÄNK:
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:2063406/FULLTEXT01.pdf

ARTIKEL 2

Jämförande effekter av monokulär och stereoskopisk träning
på synskärpa och stereoseende hos barn med amblyopi

Hela bakgrunden är mycket informativ och metod med urval av barn och synfel.  Resultat och sammanfattning är riktigt intressanta och inspirerande att det vore en självklarhet till alla barn som behöver.

 Syfte: Att utvärdera förändringar i synskärpa (VA) och stereoseende hos barn med amblyopi efter monokulär eller stereopsisträning som genomförts tillsammans med standard klinisk vård, samt att undersöka faktorer som är kopplade till förbättringar i synförmåga relaterade till träningen.

Fyrtiotre barn med amblyopi (7,3–14,8 år; 37 anisometropi, fem strabism, och en blandad) genomförde cirka 29 sessioner av antingen monokulär träning eller binokulär stereopsis träning. Alla deltagare fortsatte med standard klinisk behandling, inklusive optisk korrigering och ordinerad ögonlapp. Bedömningar före och efter träning inkluderade amblyopiskt ögas VA, skillnad i synskärpa mellan ögonen (IOD) och Randot-stereoseende.

Resultat: Båda träningsprotokollen gav betydande uppgiftsspecifik inlärning. Synskärpan i det amblyopa ögat förbättrades signifikant i båda grupperna, utan tecken på differentiella effekter mellan träningsmetoder. Stereoseende förbättrades också i båda grupperna, med betydligt större förbättringar efter stereopsisträning än monokulär träning. Explorativa analyser visade att sämre initial synskärpa i det amblyopa ögat var kopplat till större synskärpeförbättringar; denna koppling höll dock inte efter korrigering för multipla jämförelser. Förbättringar i stereoseende var inte signifikant kopplade till initial synskärpa, IOD, ålder eller förändringar i synskärpa.

Slutsatser: Visuell träning kombinerad med standard klinisk vård förbättrade synskärpan i det amblyopa ögat och stereoseende hos barn med amblyopi. Även om båda träningsmetoderna gav jämförbara förbättringar i synskärpa, gav stereopsisträning större förbättringar i stereoseende, vilket stöder dess potentiella roll i att hantera kvarvarande binokulära underskott efter konventionell behandling.

LÄNK:
Comparative Effects of Monocular and Stereopsis Training on Visual Acuity and Stereoacuity in Children With Amblyopia | IOVS | ARVO Journals