Krönika: Linsen så liten och så viktig

Vilken spännande framtid vi har! Det fick alla höra som var på Optometridagarna där AI och framtidens möjligheter presenterades. Att utvecklingen går fortare och fortare framkom också tydligt.

AI var temat i förra vetenskapen i optik. Ni som vill fördjupa er kan med fördel gå in i tidningsarkivet på optikbranschen.se. Den här gången är temat vår egen lins som vi har så mycket nytta av och som kan störa så mycket när den inte håller sin ungdomliga kapacitet längre. Visst är det irriterande när ackommodationen inte fungerar längre, för att inte tala om när den inte längre är lika klar utan ger problem med bländning vid motljus.

Den första artikeln har studerat linsen åldrande vad gäller prebyopi och påverkan av de funktionella och strukturella egenskaperna. Här har linsens struktur och densitet beräknats och hur presbyopin påverkats och även när det är dags för kataraktoperation eller inte. Den är riktigt intressant och handlar alltså om sådant vi ser varje dag i vårt arbete i undersökningsrummet. I artikeln har även LOCS III graderingsskala för linsen använts för att precisera exklusionskriterierna.

Den andra artikeln har studerat hur HbA1C påverkar uppkomsten av katarakt. Att diabetes kan ge synförändringar och ökad myopi är vi väl uppmärksamma på. Denna artikel går djupare i sina studier och visar på hur HbA1C även påverkar olika funktioner som leder till tidigare katarakt.  Det är inte enbart blodkärlen som mår bra av en strikt glykemisk kontroll utan även linsen, för att motverka cellulära skador från högt HbA1C.  Båda dessa artiklar visar på hur viktigt det är att vi också har kontroll och faktiskt undersöker, bedömer och graderar linsens status.  

Lens Opacities Classification System (LOCS), denna underbara graderingsskala som har använts i första artikeln upplever jag hos många har fallit i glömska, trots de många SOFEP-utbildningar som har getts i detta ämne. Det är synd om denna inte används eftersom vi med hjälp av LOCS III kan vi se hur linsen åldras steg för steg. Det är viktigt då patienten inte alltid kommer till samma optiker, även om de går till samma butik. Men även om det är samma optiker som träffar och undersöker personen så är optikerns minne inte alltid så bra att vi kommer ihåg linsens status till nästa undersökning om ett eller två år, då är det viktigt att ha det dokumenterat och graderingsskalor är en bra hjälp. Att bedöma varje struktur för sig borde vara en självklarhet, så att både kornea, lins och glaskropp är separata enheter att bedöma och journalföra.  Att använda ”lite grumliga medier” säger inget om vilka strukturer som har grumligheter och även bedömningen klara medier är missvisande för linsen börjar åldras och förändras den dag vi föds, helt klar är den inte vid 50 års ålder. Därför finns här en länk till en LOCS III som uppdatering att ha tillhands vid läsning av artikeln. 

LOCS III Classification  | Download Scientific Diagram.  

Plötsligt har vi lite till som ska dokumenteras och bedömas men vi är hälso- och sjukvårds-personal och ska vi agera som det. Med den nyaste Optikerföreskriften har vi ansvar att göra det vi kan och varje journaldokumentation är viktig att den blir rätt. Frågor finns som vanligt på Optikerförbundets hemsida.

Catarina Ericson
OPTIKs vetenskapsredaktör
MSc i Klinisk Optometri och Leg Optiker. 
e-post: catarina@c-optik.se

Artikel 1:
Subklassificering av presbyopi baserat
på linsens funktionella och strukturella egenskaper

Författare: Guoqing Wu, Xin Kao

Hela artikeln är intressant i vårt dagliga arbete, läs alla delar och reflektera om det som du träffar i undersökningsrummet.

Sammanfattning av Catarina Ericson
Syfte: Att klassificera ögon med presbyopi baserat på linsens funktionella och strukturella egenskaper för att underlätta kirurgiska beslut.
Metoder: I denna tvärsnittsobservationsstudie ingick friska frivilliga personer med presbyopi. Linsens funktion mättes med dysfunction lens index (DLI) och densiteten med Pentacam (LD-P) samt swept-source OCT (LD-S). Principal component analysis (PCA) och k-means klustring användes för att dela in ögon i grupperna utan (NLS) och med behov av linskirurgi (LS). Ett poängsystem baserat på optimala gränsvärden togs fram, och en webbsida utvecklades för automatisk klassificering.
Resultat: Totalt analyserades 352 ögon från 176 personer (medelålder 46,1 ± 6,2 år). Presbyopi diagnostiserades i 268 ögon (76,1 %), varav 14 uteslöts p.g.a. hög variabilitet. Av resterande ögon hamnade 138 (51,5 %) i NLS och 116 (43,3 %) i LS. LS-gruppen hade lägre DLI och högre linsdensitet (alla P < 0,001). Optimala gränsvärden var: DLI = 7,75, LD-P = 8,75, LD-S = 60,05. Kombinerat DLI och LD-P gav bäst diagnostisk träffsäkerhet.
Slutsats: Studien föreslår en ny metod för att klassificera presbyopi med hjälp av linsens funktionella och strukturella egenskaper.

Länk
Novel Subclassification of Presbyopia Based on Lens Functional and Structural Features | TVST | ARVO Journals

Artikel 2
Kausal relation mellan glykosylerat hemoglobin (HbA1c) och katarakt
En dubbelriktad Mendeliansk randomiseringsstudie

Författare: Guoqing Wu, Xin Kao

Bakgrunden och resultatet är intressanta delar för att ta till sig utvidgad kunskap.

Sammanfattning av Catarina Ericson
Syfte: Glykosylerat hemoglobin (HbA1c) har kopplats till grå starr, men det orsakssambandet är ännu oklart.
Metoder: En bidirektionell Mendelsk randomiseringsanalys (MR) genomfördes med data från IEU OpenGWAS. Invers-varians viktad (IVW) metod användes som huvudanalys, med fyra kompletterande metoder för att hantera horisontell pleiotropi. SNPs användes som instrumentvariabler (IVs) för HbA1c och grå starr. Cochran’s Q testade heterogenitet. Gener kopplade till IVs analyserades, och cellinjemodeller användes för validering in vitro.
Resultat: 183 SNPs identifierades som signifikanta IVs för HbA1c. Framåtriktad MR visade en signifikant koppling mellan HbA1c och grå starr (OR = 1,022, 95 % KI: 1,012–1,031, P = 2,95E-06), medan omvänd MR visade ingen kausal effekt från grå starr. IVW gav mest tillförlitliga resultat. Horisontell pleiotropi ansågs osannolik. Associerade gener var kopplade till kolhydratmetabolism och autofagi. Högt HbA1c ökade ROS, minskade SOD och inducerade apoptos.
Slutsats: Studien stöder ett kausalt samband mellan HbA1c och grå starr, vilket betonar vikten av god blodsockerkontroll för att minska risken för grå starr.
Översättande relevans: Resultaten pekar på att strikt glykemisk kontroll kan förebygga grå starr genom att motverka cellulära skador från högt HbA1c.

Länk
Causal Relationship Between Glycated Hemoglobin (HbA1c) and Cataract: A Bidirectional Mendelian Randomization Study | TVST | ARVO Journals