Oroande utveckling med längre vårdköer

LEDARE: Mina tankar har varit hos regionerna den senaste tiden. På sidorna 4–6 i det senaste numret av Optik print (4-25) kan ni läsa om förändringarna i Stockholms specialiserade ögonsjukvård. Efter valet 2022 bytte regionen färg från blå till röd. Det nya styret vill minska det fria vårdvalet för att istället samla vården hos ett fåtal aktörer och därmed bättre kontrollera kostnaderna. Kostnadstaket på 225 000 besök innebär en minskning med 22 procent från 2023. Med 2,5 miljoner invånare i regionen, varav 553 000 är över 60 år – den grupp som mestadels behöver ögonsjukvård – är detta oroande. SCB förutspår en relativt modest befolkningstillväxt på 1,5 procent de närmaste fem åren, men andelen +60 förväntas öka med över tio procent, till 610 000. Kvantitativa minskningar i besök kan således leda till längre köer och försämrad vård för en redan åldrande befolkning – i en region som ändå historiskt har kommit ut relativt väl i sammanhanget.

Jag läste nyligen en artikel av en ekonom med erfarenhet från SKR. Den handlade om välfärdens resurser sedan 2000. Trots att många tror att välfärden urholkats, visar artikeln att de reala resurserna – när man justerat för demografiska förändringar, lön och prisutveckling – rent av ökat med ungefär en procent per år. Att det skjuts till mer och mer resurser ger ett märkligt intryck av överflöd, men var tar egentligen pengarna vägen? Författaren pekar på utgifter utanför kärnverksamheten: dokumentation, rapportering, styrning – ett ”tjänstemännens svarta hål”, som en släkting till mig, som varit chef inom sjukvården, uttryckte det.

VGR har också varit på min tapet. Man vill utveckla ett system för remissdistribution i regionen. Det är svårt att tänka bort Millennium-debaclet härom året: det har än så länge kostat fyra mdkr. Ett ersättningssystem kommer ta tio år att få fram till en kostnad om sisådär tio mdkr. I ljuset av det syns rimligt att regionen försöker finna en kostnadseffektiv, fungerande lösning med god täckning hos de vårdgivare som berörs. Vi ser givetvis att integrering med Optirem, som finns i de flesta butiker, borde vara attraktivt: det är ju en lösning som redan finns och där regionen med blott några knapptryck kan registreras som remissmottagare.

Vi hoppas att det inte går stolthet i frågan utan att ansvariga tjänstemän kan vara pragmatiska. Ett system för remissdistribution är naturligtvis kärnuppdrag, och har alltså inget att göra med ovan svarta hål. Men det borde ju inte hindra att regionen eftersträvar en så ekonomiskt fördelaktig lösning som möjligt – givetvis utan att tumma på kvaliteten.