Tekniska spärrar i strid med praxis

LEDARE

Regionernas hantering av remisser är en återkommande följetong. Det förekommer krav att alla remisser måste skickas genom regionens eget verktyg för att tas emot. På sina ställen finns också en idé att remisserna ska bedömas av extern ögonläkare för att remissen över huvud taget ska bedömas. Kan det här verkligen vara riktigt? Kortfattat: nej.

I patient- samt hälso- och sjukvårdslagarna framgår att patienter ska erbjudas en god hälso- och sjukvård. Det innebär att regionen måste ta emot inkommande remisser, göra medicinska bedömningar och fatta beslut om vård eller vid behov begära att remissen kompletteras. En remiss ska bedömas av personal med formell och reell kompetens för uppgiften, det framgår av SOSFS 2004:11. Föreskriften är bindande, gäller alla remissmottagande enheter och gäller oavsett remissens format eller transportväg, endast medicinskt innehåll och bedömningskompetens är relevant.

En remiss är dessutom i juridisk mening en inkommen handling, oavsett vilken teknisk kanal som använts. När en handling har inkommit utlöses regionens förvaltningsrättsliga skyldighet att handlägga ärendet, och remissen ska bedömas av personal med formell och reell kompetens. Att avvisa remissen utan medicinsk prövning innebär otillåten underlåtenhet att handlägga ett initierat ärende.

När regionen kräver att det egna systemet ska användas sätter man upp administrativa eller tekniska spärrar som begränsar möjligheten att initiera ett ärende hos myndigheten. Det går emot grundläggande förvaltningsrättsliga principer. Dessutom i strid med den praxis som JO har tydliggjort då man konstaterade att en myndighet inte får låta interna tekniska lösningar inskränka enskildas rätt att få sin framställning prövad. Regioner får alltså inte genom ett internt systemval begränsa sin skyldighet att ta emot, registrera och medicinskt bedöma remisser.

Flera regioner väljer dessutom att utforma egna remissmallar som vi förväntas använda och anpassa våra system till. I värsta fall riskerar branschens rikstäckande aktörer behöva skapa systemförutsättningar för sig 21 olika varianter på remisser – utöver den egna.

Just nu pågår diskussioner med några regioner, där vi har betonat juridiken. Vi har också uppmanat dem att söka samarbeta inom ramen för SKR för att komma åt problemet med de 21 olika remissmallarna. Man blir ju sällan kompisar av att läsa lag, men i de fall vi har kommit över den puckeln tycker jag att tongångarna är försiktigt positiva.